gre bevisnivåer har angivits som exempelvis (mera)115NJA 2006 s. 120.Westberg (2013) s. 380 ff; Heuman (2005) s. 55.117Heuman (2005) s. 57.118NJA 1986 s. 470.119En förklaring till presumtioner sker i det efterföljande kapitlet.120Nordh (2019) s. 25.121Bolding (1951) s. 138.122NJA 1993 s. 764; Nordh (2012) s. 781.11632antagligt123, sannolikt124, övervägande sannolikt125, och klart merasannolikt126. Det kan finnas vissa intresseavvägningar som pekar mot att manbör ställa upp ett lindrigare krav för att den civilrättsliga regeln ska fågenomslagskraft.127 Andra skäl kan motiveras av bevissäkring för att detannars skulle finnas risk för att vissa tvister får en materiellt oriktig utgång ien för stor omfattning.128123NJA 1992 s. 263; NJA 1984 s. 501; NJA 1992 s. 113.NJA 2013 s. 524; RH 2003:24.125NJA 1976 s. 667; NJA 2006 s. 53; NJA 1992 s. 263; RH 2013:16.126NJA 1992 s. 113; NJA 1977 s. 176; NJA 1981 s. 622; NJA 1982 s. 421.127Se tex NJA 1991 s. 481; Heuman (2005) s. 63; Westberg (2004) s. 744 f; Jfr Westberg(1992/93) s. 156 ff.128Heuman (2005) s. 64.124333 Utgångspunkten förbevisbördan i fordringsmål3.1 Huvudregeln 1975 årsbevisbörderegelUtgångspunkten i fordringsmål är att den som påstår sig ha ett betalningskravpå grund av ett lämnat penninglån har bevisbördan för påståendetsriktighet.129 Utgångsläget för denna princip har slagits fast i Hakvin ochElvira NJA 1975 s. 577. I målet yrkade ett dödsbo återbetalning på grund aven i målet påstådd försträckning. Gäldenärens dödsbo bestred att detöverhuvudtaget förelåg ett fordringsförhållande. Käranden i målet hade somgrund för sin talan åberopat en gammal inteckning som var försedd med ettskuldebrev. Skuldebrevet ansågs motsvara en fordran som storleksmässigtmotsvarade inteckningsbeloppet. Högsta domstolen slog fast att det i enrättegång om betalning på grund av försträckning otvivelaktigt i princip

017 s. 478494.[cit: Unnersjö (2017)Walin, Gösta och Herre, Jonny, Lagen om skuldebrev m.m: En kommentar.4 uppl. Stockholm 2018. [cit: Wallin och Herre (2018)Westberg, Peter: Processtaktik och bevisbörda i dispositiva tvistemål, i:Andersson, Torbjörn och Lindell, Bengt (red.), Festskrift till Per-HenrikLindblom. Uppsala 2004. [cit: Westberg (2004)Westberg, Peter: förfalskande inköpsnotor kritiska funderingar kring ettHD-fall om bevisbördan i tvistemål. Juridisk Tidsskrift nr 1 1992/93 s. 155168. [cit: Westberg (1992/93)Welamson Lars: Svensk rättspraxis, Civil och straffprocessrätt 1973-1979.SvJT 1982 s. 145193. [cit: Welamson (1982)Zila, Josef: Om rättssäkerhet. I: SvJt 1990 s. 284305.[cit: Zila (1990)93RättsfallsförteckningHögsta domstolenNJA 1936 s. 418.NJA 1975 s. 577.NJA 1976 s. 667.NJA 1977 s. 176.NJA 1981 s. 622.NJA 1982 s. 421.NJA 1984 s. 501.NJA 1986 s. 470.NJA 1987 s. 40.NJA 1989 s. 614.NJA 1991 s. 481.NJA 1992 s. 113.NJA 1992 s. 263.NJA 1922 s. 589.NJA 1993 s. 13.NJA 1993 s. 764.NJA 2002 s. 463.NJA 2006 s. 53.NJA 2006 s. 120.NJA 2009 s. 64.NJA 2009 N 67.NJA 2009 N 71.NJA 2012 s. 804.NJA 2013 s. 524.NJA 2014 s. 364.NJA 2015 s. 1072.NJA 2016 s. 1176.NJA 2017 s. 1094.NJA 2017 s. 1105.94NJA 2018 s. 617.NJA 2019 s. 23.NJA 2019 s. 802.NJA 2019 s. 845.NJA 2019 s. 959.Rättsfallsreferat från hovrätternaSvea hovrätt, RH 1992:72.Svea hovrätt, RH 1996:73.Svea hovrätt, RH 2003:24.Svea hovrätt, RH 2014:27.Hovrätten för �vre Norrland, RH 2015:45.Hovrätten för Västra Sverige, RH 2003:52.Hovrätten för Västra Sverige, RH 2013:16.Hovrätten över Skåne och Blekinge, RH 2003:43.Hovrätten över Skåne och Blekinge, RH 2015:43.Hovrätten för Västra SverigeHovrätten för Västra Sverige, dom 2019-01-15 i mål nr T 4574-17.Hovrätten för Västra Sverige, dom 2012-10-01 i mål nr T 4751-11.Hovrätten för Västra Sverige, dom 2012-10-10 i mål

nsbedömningen eller överhuvudtaget diskuterar sammanställningens verkani processen. Det finns inte heller någon praxis där rätten diskuterar frågan om vilketmaterial som nyhetsbedömningen ska grundas på. I några fall nämner emellertiddomstolen i förbigående vilket material som den har använt sig av för att bedömaom ett åberopande är nytt.I NJA 1971 s. 51, NJA 1975 s. 502 och NJA 1996 s. 52, som samtliga berörfrågan om preklusion i högre rätt, grundar Högsta domstolen sin nyhetsbedömningpå vad som framgår av handlingarna i målet. Med det måste avses allt materialsom finns i målet. I NJA 1985 s. 738, som också gällde preklusion i högre rätt,fäste HD avseende vid att en invändning hade framförts i en inlaga till tingsrätten.Invändningen hade emellertid inte förts fram under huvudförhandlingen. HD fannatt giltig ursäkt att åberopa invändningen förelåg, bland annat på grund av att invändningen framgick av inlagan. I två fall, NJA 1991 s. 481 och NJA 1992 s. 375,som också gällde preklusion i högre rätt, grundades bedömningen på vad somframgick av tingsrättens och hovrättens domar respektive hur parten vid tingsrättenoch i hovrätten hade utfört sin talan. I NJA 2017 s. 824 grundade hovrätten sinnyhetsbedömning på material som getts in till tingsrätten samt vad som framgickav stämningsansökan respektive svaromålet.Viktigt att uppmärksamma beträffande dessa mål är att några av dem avgjordes redan innan bestämmelsen om upprättande av sammanställning fanns och attresterande avgjordes när det fortfarande fanns relativt stora möjligheter för tingsrätterna att underlåta att upprätta en sammanställning. Eftersom sammanställningens funktion i samband med nyhetsbedömningen inte på något sätt nämns i förarbetena till relevant reglering kan det emellertid ifrågasättas om någon ändringi detta hänseende varit avsedd. I dessa mål verkar alltså allt material som funnitstillgängligt i

ell, Processuell preklusion av nya omständigheter eller bevis rörande saken. Norstedts. Stockholm 1993. 424 s., JuridiskTidskrift, nr. 3 1993/94, s. 612617Jareborg, Nils, Rättsdogmatik som vetenskap, Svensk Juristtidning, 2004,s. 110Lind, Johan, Rec. av Lars Heuman och Peter Westberg, Argumentationsformerinom processrätten. Juristförlaget. Stockholm 1993. 155 s., Juridisk Tidskrift,nr. 3 1993/94, s. 592602Lindblom, Per Henrik, Civilprocessens grundprinciper de lege feranda, SvenskJuristtidning, 2000, s. 105155Lindell, Bengt, Preklusion av processmaterial, Advokaten, vol. 55 1989,s. 2838Olsen, Lena, Rättsvetenskapliga perspektiv, Svensk Juristtidning, 2004,s. 105145Sandgren, Claes, �r rättsdogmatiken dogmatisk, Tidsskrift for Rettsvitenskap,nr 4-5 2005, s. 648656viiRättsfallsförteckningHögsta domstolenNJA 1971 s. 51NJA 1975 s. 502NJA 1979 s. 773NJA 1980 s. 352NJA 1985 s. 738NJA 1988 s. 161NJA 1991 s. 481NJA 1991 s. 720NJA 1992 s. 375NJA 1996 s. 52NJA 2004 s. 874NJA 2006 s. 271NJA 2006 s. 326NJA 2006 s. 520NJA 2017 s. 824NJA 2019 s. 802Rättsfall från hovrätternaGöta hovrättT 992-17viiiHovrätten för Västra SverigeT 2897-18Hovrätten över Skåne och BlekingeT 907-18T 401-19Svea hovrättT 4548-08T 2610-13T 2289-14T 1323-17T 3682-17T 6075-17T 11941-17T 10818-18T 11057-19T 12891-19Rättsfall från tingsrätternaBorås tingsrättT 2838-18Helsingborgs tingsrättT 2824-17T 3938-17ixSolna tingsrättT 915-12Stockholms tingsrättT 13975-14T 12198-15x